TUSEN TANKAR KRING EN OFÖRGLÖMLIG RESA
Krönika från en ung Kabezanegra på besök i
Valparaiso, Chile
”33 grader varmt och solen var så stark att jag fick stänga mina ögon för att se något jag hörde stressade taxichaffisar som skrek”: ”PASA CONCHA DE TU MADRE!”
Av: Alexis T
1) 45 kr tack sa mannen i baren på Arlanda flygplats jag tog min Corona o satte mig i rökrummet det var jag och mina cigg inget mer jag hade bokat en resa till Chile mina föräldrars land jag skulle åka dit för första gången på nio år och jag skulle göra det själv jag hade många tankar innan jag drog hur skulle jag se Chile skulle dem döda mig skulle dem förstå min dåliga spanska och skulle jag tycka om Chile?
2) Efter några öl reste jag mig upp lite små vinglig och gick emot min Gate där jag skulle hoppa på planet till Chile jag satte mig och kollade runt på alla människor tittade ut genom fönsterrutan och såg hur Stockholm försvann i mina ögon jag blundade och sa till mig själv “du kommer klara det Alexis ensam är stark”.
3) Efter en lång resa var jag tillslut där i landet jag borde ha växt upp Chile jag gick ut i lugn o ro och väntade på mina väskor det dröjde som fan o det första jag tänkte var ”nu fan är jag i Chile”!(För att ni vet väl att alla Chilenare är sega som fan?).
4) Jag gick ut o blev bemött av min morfar o min morbror som såg på mig med stora fuktiga ögon jag hade fortfarande inte fattat riktigt att jag var där dem tog hand om mina väskor o vi gick ut o där kände jag luften kändes som en käftsmäll den skönaste käftsmällen jag fått 33 grader varmt och solen var så stark att jag fick stänga mina ögon för att se något jag hörde stressade taxichaffisar som skrek ”PASA CONCHA DE TÚ MADRE!” till andra chaffisar som stod i vägen dessa ord var ljuv musik i mina öron.
5) Jag hade hamnat i paradiset jag hade lämnat mitt liv hemma där jag åt med guldsked varje dag för att flytta till Valparaiso i två månader och min tanke var att jag skiter i fall ja äter med en rostig sked eller med händerna jag ska njuta av det Chile har att ge mig jag kom hit redo för att andas in allt jag kunde lära mig när jag var liten såg jag inte fattigdom jag såg lycka nu fick jag se allt med egna ögon och ur ett svenskt perspektiv för det är ju det jag är svensk jag är uppväxt i Sverige med svenska traditioner jag kan inte dansa cueca även hur full jag försöker bli Chile är landet som gjorde min hårfärg o som gjorde min mor jag föddes multikulturell.
6) Jag packade upp mina väskor hos min morfar som är 54 år gammal och lever ett bra liv väldigt bra han har sin bil han har sin platt tv han har varmt vatten en fullspäckad kyl sen har jag min mammas moster 300 meter ifrån där håller tacket på att ramla dem delar el med ca 5-6 hus toa dörren går inte att stänga det jag vill säga är att här i Chile i alla fall i staden Valparaiso så behöver du bara gå några meter för att känna av skillnaden.
Jag har inte än varit med om något negativt många släktingar har varnat mig för att inte vara ute för sent på kvällarna o att vara försiktig i vissa gator jag har hört av bekanta jag känner här att det ofta händer saker o ting att min bli påhoppad o knivhuggen jag har haft tur.
7) Ibland när jag tittar ut i dalen (el cerro) så ser jag hus som håller på rasar och då undrar jag om Sydamerika inte blivit bortglömda jag vet att människorna i Sydamerika inte vill leva som dem gör för viljan finns här i Chile nästan varje ungdom jag träffar på önskar att plugga eller pluggar för att bli något saken är bara att ifall man pluggar här i Chile så garanterar det inte dig något jobb det kan t.o.m. göra dig fattigare eftersom många här tar kredit sen är dem färdigutbildade o märker att jobb inte finns jag minns väldigt lite hur Chile var när jag var liten men det jag minns var att jag inte sprang på asfalterade vägar mina skor var smutsiga och en gång fick jag löss så jag var tvungen att raka mitt hår men det var det bästa jag varit med om och det gjorde min uppväxt till något fint för hur många barn där hemma har spräckt små löss o sen flinat? jag har det i alla fall och jag älskade det och i mina ögon är Chile sig likt dem försöker avancera försöker bli mer europiska mer amerikaniserade med dessa gigantiska köpcentrum men det som glömts bort är folket o ursprunget för Chile var en av Sydamerikas fattigaste länder en gång i tiden och nu är dem en av dem ledande länderna i Sydamerika Chile känns fortfarande orört det går att fixa dem behöver bara lite hjälp för hur ofta hör vi om fattigdomen i Sydamerika?
8) Chile har alla möjligheter att kunna bli något stort någon gång men när det är frågan hela landet undrar visst har landet växt sedan diktaturen men jag som levt här ett tag nu som en jämlike med chilenare och haft kontakt med det chilenska folket o pratat o undrat vad dem har för tankar så är det oftast att dem har hopp men att det börjar ta slut dem vill drar till Europa problemet i Chile är att dem rikare blir rikare och dem fattigare blir fattigare det handlar om att hitta ett mellan läge vi snackar ofta om hur olyckliga vi är i Sverige om hur mycket vi vill till solen men människor i nöd föredrar nog att kunna lägga sig vid sin säng mätta o utvilade efter sitt nio till fem jobb vi har tur vi föddes med guldskeden i röven vi lär oss simma i skolan är vi i nöd finns det människor som kan få hjälp av socialen människorna i Sverige börjar tjata om den ekonomiska krisen jag hör ständigt ”SÅ HÄR SKA DET INTE SE UT I SVERIGE!!” Varför klagar vi? Så här har det sett ut i Chile det senaste år hundrade och inte bara i Chile utan i hela Sydamerika.
9) Det jag lärt mig med min resa är att jag ska se människor med andra ögon jag ska se jämlikhet varför ska jag klaga när jag egentligen har allt? Chile är ren kärlek o det är det som gör att dem fortsätter framåt jag tar med mig allt detta jag lärt mig o tar med det hem det finns inga raser det finns bara människor som vill kämpa eller inte kämpa.